Åh, det är tungt nu. Väga, amma, väga, mata, pumpa, sova 1,5 timmar och sen samma visa igen. Min kropp och hjärna skriker efter sömn! Frågade om permission idag och de vill att han ska få i sig mer när han ammar innan de skickar hem oss, så det är bara att truga. Jag är så glad över att Vilmer mår bra, men jag längtar hem så himla mycket och saknar Alvin så det värker i hjärtat.  I helgen kan inte Patrik vara här heller, så det blir en lååång helg igen. Jag skäms lite över att jag klagar, det finns ju de som har det värre men fan jag ser liksom ingen ände på de här sjukhusvistelserna. Jag blir så avundsjuk på alla som lägger upp bilder på när de njuter ute i solen, fikar och äter god mat. Jag vill ju också! Mysa med bebis hemma, sova när jag vill (tills Vilmer blir hungrig iallafall) och bara vara. HEMMA.

Vilmer har iallafall börjat gå upp i vikt, han klarar av att hålla värmen själv och blodvärdet är iallafall inte sämre.

:)