Min fina, snälla, arga, underbara, dumma, mysiga lilla kille.

Gah! Hjälp mig. Säg att det beror på åldern. Men Alvin talar gärna om att han är arg. Han slåss och nyps (bits aldrig tack och lov, peppar peppar). Oftast när man säger åt honom för någonting, då slåss han (inte speciellt hårt men det är ju själva grejen liksom) eller är Patrik hemma så slår han ofta på mig utan anledning. Han gör det på dagis också, där har de sagt att han puttar de andra barnen ibland och nyps när han blir tillsagd. Han brukar berätta hemma att T och A brukar vara arga på honom och när vi frågar varför säger han att det var för att han varit dum. Jag funderar på om han där kan känna sig utanför eftersom alla andra barn är äldre än honom?
MEN
Han är ju världens goaste också, säger att han är snäll, att mamma är snäll, att pappa är snäll, att han vill mysa, kramas och pussas och allt det där såklart ♥
Antar att det tillhör trotset, men hur gör man? Vad säger man utan att det får motsatt effekt?