Hej .. 100 år senare. (34+3)
Men hej!
Nu har jag varit hemma i lite drygt två veckor och åkt fram och tillbaka till Örebro varannan dag för prover, kurva, mätningar och annat. Tjoade glatt imorse att det är "bara bra med mig för jag får ju vara hemma" men det höll ju på att sluta sådär då de ville behålla mig när jag var inne i förmiddags. Kanske mest för att infektionsproverna förändrats (lite men ändå märkbart) så för att jag skulle slippa åka in imorgon igen (eftersom det måste vara så jobbigt för mig .. hehe) nu när de vill ha extra koll så erbjöd hon mig att stanna kvar, och kallsvetten kom på en gång, blä. Men jag fick iallafall åka hem och komma tillbaka imorgon men risken finns väl att jag får stanna kvar imorgon men då är jag ju iallafall lite föreberedd. Hoppas, hoppas att värdena vänder åt rätt håll! Övrigt idag så gjorde de viktskattning igen (ca 200 upp, lite klent mot 400 upp sist, så inte över 2000 strecket än, bara 1900), mätning av flöde och fostervatten (bra flöde men inte nog med vatten för att mäta, mindre bra ..) och så gjorde vi den vanliga kurvan som inte alls var som den brukar vara idag, hoppas den är mer som den brukar imorgon och att det bara berodde på häftiga fosterrörelser. Håll tummarna för oss!!
Vad det verkar som så är det max 1 ½ vecka kvar innan vi får träffa den här lilla krabaten. Helst ska den få vara kvar till 36+0 men börjar infektionsproverna ge sämre resultat så får den nog hjälp ut ganska omgående. Anledningen till att de sätter igång mig är för att efter vecka 36 tycker de inte att det finns så mycket att vinna för bebisesens skull men däremot mer att "förlora" med tanke på de här bakterierna ifall det skulle bli en infektion.
Annars är väl det mesta som vanligt. Jag försöker vila men det är svårt hemma. Jag har börjat få mer sammandragmingar och även onda såna (överansträngning?). Dagarna går så himla fort och det är så mycket jag vill göra men det enda som krafterna liksom räcker till är städning, tvättning och maten sen däckar jag i soffan.
Vi har varit och myst med lilla Signe flera gånger och umgåtts med Frida, Lillie och Daniel också såklart =) Det är så skönt att nästan kunna vara normal! Hoppas att vi inte behöver stanna alltför länge på sjukhuset när det väl är dags och att det är en liten stark bebis som kommer ut till oss ..


Vad det verkar som så är det max 1 ½ vecka kvar innan vi får träffa den här lilla krabaten. Helst ska den få vara kvar till 36+0 men börjar infektionsproverna ge sämre resultat så får den nog hjälp ut ganska omgående. Anledningen till att de sätter igång mig är för att efter vecka 36 tycker de inte att det finns så mycket att vinna för bebisesens skull men däremot mer att "förlora" med tanke på de här bakterierna ifall det skulle bli en infektion.
Annars är väl det mesta som vanligt. Jag försöker vila men det är svårt hemma. Jag har börjat få mer sammandragmingar och även onda såna (överansträngning?). Dagarna går så himla fort och det är så mycket jag vill göra men det enda som krafterna liksom räcker till är städning, tvättning och maten sen däckar jag i soffan.
