Blä för magsjuka. 
Jag som trodde att Alvin skulle klara sig eftersom han klarade sig förra året, då mot alla odds kan man säga. Men icke. Stackars kille. I em har det iallafall gått 48 timmar sen sista spyan. Kanske klarar vi oss andra? Ganska bra chans för det nu va? Hoppas att jag slipper ångra att jag skrev det där .. Jag har hemsk magsjukefobi, men måste man så fixar man det ju. Att torka andras spyor och vänta på nästa spya är nog nästan värre än att spy själv. 

Vi skulle hitta på något skoj den här helgen istället för att bara låta den gå som vi brukar göra, det blev ju inte riktigt så. Nu vill jag vill träffa folk!! Gah ..

Jag är inte speciellt duktig på att leka, eller .. Fantasin flödar inte om man säger så. Men jag älskar böcker, jag skulle kunna köpa huuur många som helst. Viktiga kartor är en favorit (massa kul fakta även för en vuxen), Alvin gillar den också men det kanske är lite för mycket fakta för honom men den är lätt att anpassa så att den passar en 3 åring också. Han är ju så himla nyfiken och intresserad just nu. Jag har sett att det finns flera andra böcker med liknande stuk och samma författare, bland annat en med dinousarier, Alvin älskar dinausarier. Jag måste köpa dem!

Vissa dagar älskar jag vårat vardagsrum, andra inte. Det känns som att jag inte riktigt får till det, det fattas liksom något men jag vet inte vad. Igår var en bra dag!
Jag älskar att inreda, när det finns tid och pengar. Alvin ska få flytta ner sitt rum så han kanske tycker det är roligare att vara där att leka, och jag ser fram emot att få inreda det rummet.

Jag har börjat drömma sjukt mycket och det jag drömde inatt var så verkligt, och sjukt.

Någon sköt mig i huvudet och jag hamnade i något slags "jag ser ljuset" tillstånd. Efter en lång stund bestämde jag mig iallafall för att kämpa och valde att leva. Jag hamnade i ett rum på ett sjukhus, kulan ramlade ur huvudet och jag bad sköterskan att få träffa en läkare för min hemska frossa, tillbaka fick jag en suck men jag fick träffa läkaren och då skrev han ut mig.

Jag ilskade mig säkert i 5 min när jag vaknat (eller vaknat och vaknat) för att Vilmer inte tänkte somna om och inte tänkte sluta att försöka dra mig i håret. Hallå, ser han inte att halva huvudet hänger löst? Inte okej tyckte jag.
Hallå?
Var det meningen att jag skulle förstå något av detta?
haha

Galet.

Jag längtade verkligen tills det skulle komma snö och jag blev glad när den kom. För ALVINS skull. Visserligen blev det ljusare och det är ju otroligt skönt, men jag hade ju precis fått upp intresset för att powerwalka och hade till och med börjat springa lite och med snön så försvann liksom intresset, det kryper i benen, men att gå ut i snömodd känns inte aktuellt. Men förhoppningsvis är våren här fortare än man tror. Igår la jag faktiskt märke till att vissa vägar var bara, så jag ska nog ge mig ut på en pw innan det kommer ner mera snö! 

Jag botar iallafall krypet i benen med att träna lite inomhus och jag måste kolla upp lite övningar med pilatesboll. Jag inbillade mig nämligen att det skulle vara kul så jag köpte en i fredags, haha.


Det vore ju trevligt också om det kunde bli vår så att alla bacillusker försvinner.
Alvin har (är visserligen idag också) varit hemma från dagis i ett par dagar för feber, snor och hosta. Hostan sitter i litegrann fortfarande så en dag till får han vara hemma. Vilmer har åkt på samma och hans hosta är hemsk :( nästan inget alls på dagen men på natten får han många hostattacker som inte vill ge sig .. Hoppas verkligen att han blir helt frisk snart, hans humör är antingen hur bra som helst eller inte bra alls. Det finns liksom inget nöjd-mellanläge. Så tips mot hosta på småbarn mottages gärna! (vatten hjälper knappt alls).


Äntligen kan jag börja ta kort på barnen igen. Vi har fått tillbaka kameran och den fungerar hur bra som helst. Bättre än någonsin faktiskt. Den har nog aldrig varit som den ska. De bytte ut objektivet.

Nästan hela min samling.

Jag älskar att pyssla med foton, klippa klistra och sätta in minnen såsom lappar, biljetter och andra grejer i album.

 

För första gången på en månad äter jag frukost ensam. Både skönt och inte. Alvin är på dagis och på tisdagar går dem till kulturskolan. Det älskar han! Tanken var att han skulle få gå hem lite tidgare på jullov i december, men efter att lapp om springmask sattes upp på dörren så blev det jullov knappt innan december hunnit börja, blä. Kalla mig löjlig, men jag VILL INTE ha det! Nu är han iallafall där igen och han tyckte det var kul, jag hann knappt ta av honom ytterkläderna innan han försvann ..

Vilmer har fått öroninfektion (aldrig hört talas om tidigare, kan ögoninflammation sprida sig till öronen eller tvärtom?). Vi petar iallafall i honom kåvepenin och jag hoppas att det hjälper och att örat slutar kladda och göra ont så att han blir sig själv igen.



Väntar på att höra från Nikon eller elgiganten, vi har skickat iväg våran kamera då fokuseringen blivit sämre och sämre och nu på slutet knappt fungerat alls. Hoppas att den kommer tillbaka och är BRA, så trist att ha en dyr kamera som inte ens tar skarpa bilder. Då när den kommer tillbaka så ska jag fira med att ta massa foton för nu förtiden tar jag knappt några alls och jag älskar ju att ta kort!



Måste ha kaffe ..

Jag dammar av bloggen med ett inlägg med foton från 2013. Ber om ursäkt ifall vissa foton är återkommande eller om kollagen är sneda och vinda, och texten konstigt skriven, men alltså, jag har suttit alldeles för länge med detta, haha.
______

Det nya året började med att vi berättade att jag var gravid, jag jobbade tills forstervattnet började sippra ( i vecka 26) +en vecka till, 7 Mars flyttade jag in på BB USÖ, över påsk fick jag spendera några nätter hos Elin & Paresh om jag kom tillbaka varje dag för ctg och lite drygt en vecka senare kunde jag åka HEM på permission (dock med kontroller på USÖ varannan dag). Jag fick sedan åka tillbaka igen den 26 april på riktigt, för då var det dags! (34+5) först i slutet på April fick jag flytta in i ett rum på på avdelning 35, där jag kunde ha Vilmer hos mig, där fick vi bo i lite drygt 3 veckor innan vi fick åka hem på permisson och komma tillbaka på täta kontroller. April och Maj var två riktigt intensiva månader, underbara på sitt sätt också såklart. De innehöll både oro och lycka. Riktiga känslostormar. Mycket amning, pumpning och matning (vilket kändes som det var det enda man gjorde dygnet runt och det ledde till extremt lite sömn. Mycket påfrestande) och vi körde fram och tillbaka till USÖ ungefär var tredje dag i ett par veckor.

3 åringen är lämnad på dagis. Vilmer sover. Jag dricker kaffe. Idag struntade jag i promenaden faktiskt. Igår när jag var ute gick det SÅ SAKTA på slutet så jag trodde aldrig att jag skulle komma hem. Kvällspw är nog mer min grej även om det vore smidigt att "få det gjort" på morgonen.

Egentligen borde jag kunna få massa saker gjorde som liksom "hänger" över mig när Alvin är på dagis, men jag blir liksom bara sittande typ här. När jag väl bestämt mig att lämna soffan så vaknar Vilmer och vill äta och då kommer jag av mig. Haha. Jag får liksom mer gjort när båda barnen är hemma.


Det får vara allt för nu.

♥ ♥ ♥ 
Tänk att det var 3 år sedan den här lintotten kom till världen. Herregud! Jag tror att han hade en toppen födelsedag med massa presenter. Däremot måste jag lära honom ett och annat för han skulle minsann inte ens smaka på tårtan (som jag slet med den där tårtan, gah pappas fel!) ;) haha.

Istället för att göra allt det där nödvändiga jag planerat att göra när blivande treåringen gjort Stockholm osäkert så sitter jag här på arslet i soffan med kaffe den dagen han kommer hem, efter att ha sovit alldeles för länge och inte fått speciellt mer gjort än vanligt. Men man behöver ta det lugnt ibland också va? ;) Iallafall .. Nu saknar jag honom och nu kan han komma hem och stöka ner igen tycker jag. Även om han kommer ha svårt att slita sig från farmor och säga att han inte vill komma hem så går väl det över med, jag tror inte att det är så tokigt här när han känner efter, hehe. 
Vilmer har hunnit bli 11 veckor och gick från 2890 gram till 3705 gram på nästan 3 veckor. Nog för att jag tyckte han blivit lite rundare men jag hade aldrig gissat på drygt 800 gram. Både jag och Patrik var ute och cyklade med våra gissningar. Har redan svårt att föreställa mig den där lilla fågelungen vi hade med oss hem när jag tittar tillbaka på kort .. 

Söndagens motion .. eller måndagens, eller jag vet fan inte vilken dag det var. Shit vad dagvilsen jag är. I slutet på förra veckan eller början på denna iallafall så åkte vi till Lesjöfors och trollstigen. Det var kul tyckte vi! Speciellt Alvin. Vilmer åkte med inlindad på min mage och Alvin satt en hel del på Patriks axlar, den är lång stigen (3,5 km) men han gick på rätt bra ändå med tanke på terrängen, energipaketet. Vi hade grym tur, PRECIS när vi kom tillbaka så började det vräka ner regn.

Jag är grymt imponerad av människan som fixat till allt det där =)